~★~

Tror ni på ödet?

Jag är lite tudelad när det gäller det. Om ödet redan är förbestämt vad är det då för mening? Då kan man ju inte skapa sitt eget liv? Samtidigt tycker jag att det kan vara skönt ibland att tänka att det inte spelar någon roll vad jag gör, är det menat att hända så är det.

Jag tror att det är just det, ibland är det skönt att ha någonting att tro på, något att förlita sig på för att pressen på en själv ska släppa lite. Och eftersom jag inte är religiös eller har någon annan speciell tro så kanske det är därför jag ibland vänder mig till ödet. Men när det väl kommer till kritan så är det endast en själv man fullt ut kan lita på. I slutändan är vi alla ensamma och har vi då inte tron på oss själva, vad har vi då?

Sätter man sin tro till andra ligger man nog rätt illa till. Att vara beroende av någon annan, känna sig bräcklig och osjälvständig, nej, det är inget för mig. Självklart vill jag ha andra att stödja mig på, att stötta varandra i vått och torrt, men jag vill aldrig förlora mig själv. Att fokusera så mycket på någon annan att jag glömmer vem jag är och vad jag är kapabel till.

När jag var liten var jag en kavat liten tjej som inte rädslades mycket. Med åren blev jag mer och mer försiktig tills jag inte ville synas eller höras överhuvudtaget. Jag blev rätt grå. Men när jag passerat 20-årsgränsen med några år kom vändningen och jag började åter bli den kavata tjej som möter sina rädslor.

Det är många gånger jag har brutit ihop och inte sett meningen med någonting, har nog gjort mina föräldrar oroliga vid vissa tillfällen, och mig själv också för den delen. Men det är nog så jag behöver göra saker. Jag behöver bryta ihop, känna att allt är skit, känna hopplösheten och få ut allt innan jag orkar samla ihop bitarna, hitta mitt jävlar anamma och blicka framåt. Det må låta självdestruktivt men jag vet inget annat sätt.

Det här året blev mer omtumlande än jag tänkt mig. Det har varit mycket tuffare än vad jag trodde att det skulle bli. Ett år jag inte skulle vilja göra om.

Men efter en extremt tung höst är det nu dags att blicka framåt.

Nu är det ett nytt år, en blank sida och det är dags att skriva historia.